Att ha en blogg känns väldigt infekterat. I tidningarna läser man om alla bloggare som har hemliga identiteter och som sprids genom Word By Mouth och plötsligt har hundratusentals läsare som alla älskar och hatar bloggaren i fråga och sitter som på nålar i väntan på nästa inlägg.
Kanske är det därför Hurra! Hurra! Hurra! slår sig till rätta i Internetdjungeln, i väntan på en riktig hemsida. För att spridas med vinden. Spridas med ord och mun och bild. För hur medial än världen är så är det dom som håller käft längst som det går bäst för i längden. Hurra! är skitbra på att hålla käft. Vi är världsbäst på att hålla käft.
I lördags höll vi inte käft, vi hade blivit beordrade att inte hålla käft. Så därför stod vi och sjöng våra sånger, kompade till xylofon och plastmaraccas. Jag är fortfarande väldigt stolt. Kanske hade vi aldrig varit bättre. Kanske kan vi aldrig bli bättre.
Idag går startskottet för färdigställandet av H!H!H!#2, vår gratistidning som nu ska få distribuering i Göteborg också. Vi håller käft om det, rycker softat på axlarna och säger chill out bro, men lik förbannat går vi runt på dom där kaféerna vi lämnade första numret och kollar om upplagan gått åt. Bara för att.
Vi kan inte hålla fingrarna i styr. Vi måste bli bättre på detta.
/Kristian
No comments:
Post a Comment